Sydostasien 2010: Koh Phangan

Vi lämnade Phi Phi med en färja som gick 9:00. På båten lyckades en försäljare övertyga oss att köpa en kombinationsbiljett med buss från Krabi till Surathani och sedan färja över till Koh Phangan. Vi skulle inte nappat på det, men det kändes bekvämt att ha allt fixat i förväg. Första färjeturen var ett rent nöje, vi satt på taket av färjan och solade oss och kollade på alla häftiga öar vi åkte förbi.

När vi kom fram till Krabi så blev vi inproppade i en skraltig buss och sätet framför Karin var helpaj så tjejen framför låg i princip i Karins knä. Den skräpiga bussen åkte bara till resebolagets "busstation" som var typ en restaurang där vi fick sitta och vänta i en timme innan vår buss kom. Den nya bussen var helt okej med sköna säten och AC och den körde oss till Surathani. Där fick blev vi avlastade på trottoaren framför en ny restaurang/resefirma, nästa buss skulle komma om 45min sa dem. Nu blev man lite frustrerad när man sitter och väntar så pass nära färjorna som man läst ska avgå i princip hela tiden. Bussen kom inte efter 45min, den kom efter 2 timmar. Bussen körde oss vidare till ett färjeläger en halvtimme utanför Surathani och vi hann precis på sista färjan över till Koh Phangan.

När vi äntligen kom fram till Koh Phangan så var klockan strax efter 21:00, när vi köpte biljetterna hade dem sagt att vi skulle komma fram 18:00. Det var kolsvart ute och vi hade hört att vägen till stranden som vi ville till var dålig och att det skulle ta en timme minst att ta sig dit. Vi nappade istället på en resort som erbjöd gratis skjuts till resorten billiga rum. Vi blev skjutsade till resorten tillsammans med två tjejer runt 30år som skulle gå på magdanskurs på ön och den äldre av tjejerna passade på att röka en spliff innan minibussen lämnade färjelägret.

Rummet var billigt men sjukt lyxigt. Två dubbelsängar, minibar, tv och stort badrum. Allt var jätterent och prydligt. Det kändes nästan för bra och man blev orolig att dem lurade en på något sätt. Jag sov som en gud på den otrolig sköna sängen tills mobillarmet väckte oss 7:00. Vi käkade frukost och tog en repa på stranden och kollade. Ingen höjdarstrand alls och jag tror vi var en bit utanför den egentliga stranden i Ban Thai. Vi köpte en taxiresa av hotellet som var sjukt dyr men vi visste inte vart vi befann oss eftersom det var mörkt när vi blev skjutsade till hotellet och hade ingen lust att gå och leta efter en taxi halva dagen så vi betalade och såg glada ut.

Vägen till Thong Nai Pan som vi nu befinner oss i var verkligen dålig. Det var guppigt som faen och ibland var det asfalt ibland grus/damm-väg och ibland betong! Vi kom fram efter ungefär en timmes skumpande genom djungeln och våra väskor som legat på flaket var helt dammiga.

Vi tog in i en bungalow på slutet av stranden och bungalowen ligger nästan i djungeln några tiotal meter från stranden. Bungalowen är väldigt basic med fläkt och myggnät och springor mellan plankorna så man ser ut men ändå väldigt mysig. Bungalowområdet är också väldigt mysigt och halvt inne i djungeln.

Vi spenderade dagen på stranden som är redigt mysig med långgrunt genomskinligt vatten. Det är inte alls så mycket folk här och väldigt lugnt i kontrast till Phi Phi. När solen var på väg ner promenerade vi längs stranden och sen igenom själva byn där vi köpte tvättmedel och nån kräm som ska hjälpa mot kliande insektsbett. Jag tror vi råkade ut för bed bugs på boendet på Phi Phi. Mina fötter är sönderbitna och Karins ben är sönderbitna och det kliar som faen! Vi käkade kvällsmat och lyxade till det med en friterad glass och färsk frukt till efterätt. Jag har aldrig käkat friterad glass men ska definitivt göra det igen, asgott!