Dagarna börjar flyta ihop nu, här på Langkawi. Vi har kommit in i ett lugnt tempo och det största problemet är att man bränner tårna på sanden..
Senast Tobias skrev hade vi precis bytt strand här på ön, dagen efter solandet tog vi en taxi till cabel cars som är en linbana upp till den högsta punkten på ön. Det är riktigt högt upp, man sitter i plåt/plastkuber (som skidliften) och åker upp till två stationer där man kan titta på utsikten, första biten upp är typ ett stup och den andra delen en djup svacka mellan två toppar. Färden upp blev inte bättre av att vi åkte med två två tjejer som trodde att de skulle dö och var väldigt hispiga hela vägen upp. Det mest läskiga var att det skakade vid pelarfästena. Först klev vi av vid den första plattformen, andades ut och tog några bilder. När vi fått tillbaka modet åkte vi sista biten till slutstationen. Den högsta punkten var 710 m över havet, otroligt vacker utsikt över öarna och det turkosblå havet.
Vi gjorde inte så mycket mer den dagen och nästa dag låg vi på stranden igen, eftersom jag läste hela tiden hade jag solglasögonen på mig, det skull jag inte haft för nu har jag stora vita ringar runt ögonen där brillorna satt och röd i resten ansikten, jag ser ut som en tvättbjörn.. inte så fint.
Idag har vi åkt på en island hoping, en båtfärd med besök vid tre platser, en sötvattensjö, där man även kunde få fish spa, när dom äter på fötterna, men vi provad inte det. Där fanns också apor som stal matsäcken från de som hade med sig det, i alla fall om de bar den i plastpåsar som går att riva sönder.
Nu sitter vi på verandan där vi bor och ska kolla upp hur vi ska ta oss till Kuala Lumpur och vart vi ska resa efter det. Thailand eller Vietnam? Det är frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar